Jag hade ju lovat att jag skulle tillägna ett helt stycke till min bästa vän Anton men allvarligt så känns det rätt tråkigt. Denna starka karl är nog ingen ni vill läsa om. Han lever ett riktigt svenneliv. Han är brandman, en slapp en, det börjar alltid klia på kroppen när han ska träna vilket gör att han måste avbryta träningen. Vi kan väl säga såhär, om någon larmar så skulle jag inte bli förvånad ifall han ligger hemma hos sin mamma och sover. Men nu ska jag inte vara för elak mot Anton. Han är underbar!

Hade inte ni velat ha denna sköna kille som vän?